För tio år sedan eller är det snart elva? Blev jag brutalt sårad, misshandlad
och övergiven. Jag har aldrig någonsin varit så ensam som då i en stad
där solen alltid ler. Där grannarna pratar bred värmländska och gillar bilar.
Ensam och övergiven trots att jag har systrar, bröder och två föräldrar
som älskar varandra och sina barn över allt annat. Trots att jag är den som
dumpar och kastar ut den person jag valt att leva med. Jag ringer min
sambos pappa och ber honom hämta sitt barn som med våld och hårda elaka
ord försöker övertala mig att tala om vart jag har gömt drogerna. Drogerna
som jag inte vill ha i mitt eget hem. Jag säger det till min sambos pappa. Han
vill att vi ska prata, jag vill bli lämnad ensam. Jag vill gråta, skrika och förbanna.
Så han lovar mig att han ska hämta hem sitt barn som snart fyller trettio och
har droger i mitt hem.

Han som kom hem flera månader tidigare och direkt gick in i duschen och
förklarade att han skulle träffa en instruktör som skulle hjälpa honom med vår
hund, eller hans hund som han så ofta sa. Din hund och min hund. Vi hade
två, en var. Det sa han. Han som duschade länge och rakade sig noggrant när

jag satt vid datorn för att kolla min mejl. Men det är inte min mejl som kommer
upp när jag trycker igång skärmen. Det är hans mejl, han som jag hör duscha
väldigt länge och raka sig väldigt noggrant när han skulle ut på en hundpromenad
med en instruktör på en brukshundklubb i Värmland. Mejlet finns där, öppet,
som om det var till för att läsas för vem som än ville. Och jag läste. För orden talade
direkt till mig. Och precis exakt då, då visste jag att instruktören som min sambo

skulle träffa var sambo och mer än gärna ville hjälpa honom med hans hund och
visst kunde de ta en promenad och ett glas öl. Men hon ville göra klart för honom
att hon inte var intresserad av något mer, hon hade ju sambo.

Jag blev alldeles kall. Han hade ju också en sambo. Jag såg vad han skrivit till henne.
Fina och snälla ord, sådana där vackra ord som han skrev till mig. Då precis innan
vi blev tillsammans. När han fortfarande hälsade på hos min granne. Han sa där och
då att de inte var tillsammans längre att de hade gjort slut. Jag trodde honom då.
Nu när jag satt där och läste hans mejl. Då insåg jag att han aldrig hade gjort slut med
min granne när han bad om att få träffa mig. När han skrev att han inte kunde sluta
tänka på mig och mina vackra ögon. Nu läste jag dessa vackra ord igen. Men den här
gången var de inte till mig. Orden förklarade exakt vem det var jag levde med. Jag skrev
till den där kvinnan samma kväll och förklarade hur allt låg till och att jag ville att hon
skulle veta att jag fanns. Jag fick svar av henne direkt. Hon försäkrade att hon inte var

intresserad. Jag minns att jag kände att hon var ärlig och omtänksam och frågade hur jag
hade det där hemma med en sambo som sökte efter andra.

Jag minns inte vad hon heter för jag raderade henne ur hans mejl och ur mitt minne.
Jag ville ju vara den enda för honom. Men jag kunde inte radera hans sexmissbruk ur
hans sjuka huvud. Inte heller hans drogmissbruk. Jag levde med en blandmissbrukare
som misshandlade mig psykiskt så illa att jag i två års tid trodde att det var mitt fel
alltihop. Att det var jag som ställde för höga krav när jag ville ha ett drogfritt hem och
att vi var trogna mot varandra. 

Nu stod jag där ensam. Jag hade slängt ut min sambo, som hade blivit av med sitt
körkort, så nu var hans pappa tvungen att hämta hem honom.
Sin snart trettio åriga son. 

Jag ringde till min mamma och berättar allt. Från början till slut, utan några vita lögner.
Hon lägger på luren samtidigt som min pappa kliver in genom dörren, flera hundra mil bort.
Han känner sitt barns förtvivlade gråt efter trygghet. Samtidigt som min mamma lägger
på luren kliver han in genom dörren och säger: Ska jag hämta hem henne?
Och det gör han. Han kör över hundra mil och packar in alla mina saker i ett släp. 
Vi städar ur lägenheten och jag lämnar in nycklarna till bostadsförmedlingen. Vi åker över
hundra mil, hem till mina föräldrar där jag har vuxit upp och känner mig trygg. Min pappa
gör allt detta utan att fråga vad jag varit med om. För på något konstigt vi så gör aldrig min
pappa det. Han frågar inte vad min sambo, ex-sambo, har gjort. Han frågar inte hur jag mår,
han kör bara över tvåhundra mil. För att hämta hem sin sårade och misshandlade dotter.
Bara för att han älskar sitt barn. Han frågar inte en enda gång om allt som hänt.
För jag vet att han redan vet. Det behövs aldrig några ord. Han kände min förtvivlan flera
hundra mil bort då när han klev in genom dörren och min mamma la på luren efter att jag
berättat allt för henne, det som jag aldrig tidigare berättat.

Jag flyr så långt bort jag kan från honom, han som misshandle mig så brutalt att jag
tappade tilliten till andra människor och fortfarande hellre väljer att leva ensam än
att bli sådär brutalt misshandlad och sårad av någon igen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en tid sedan jag skrev här. 
 Det är snart ett år sedan.
 Men livet kom i vägen.
 Sommaren anlände. Jag träffade någon.
 Någon gjorde mig väldigt glad. Lycklig.
 Jag blev förtjust i någon. Förälskad.
 Vi äg...

  Jag försöker tänka så. Även om nattens drömmar färgar morgon timmarna gråa och dystra så lyckas de inte färga hela dagen. Det är svårt just då när jag vaknar men jag försöker.  Våren är här. Solen värmde idag och snön är borta. Äntligen! ...

  Här om natten drömde jag om honom med stort H igen. Han jag byggt upp ett liv med. Fantiserat ihop en dejt med. Jag vaknar ur drömmen och för en stund så ler jag. Jag tror att det händer. På riktigt. Jag tror att jag äntligen har hittat honom. Jag...

Jag tror att jag har fått tinitus. Jag var ute med några vänner på krogen för en tid sedan. Musiken var öronbedövande högt. Jag hörde inte vad mina vänner sa. Jag hörde inte mina egna tankar.Fuck. I´m old. Det är så tyst här hemma. Det är så tyst så ...

 Hur länge ska man behöva leta egentligen? De senaste åren har jag trott och hoppats att varje person jag mött skulle vara rätt för mig. Men en efter en har jag lämnat eftersom de inte var rätt för mig. Just nu har jag en crush i en som jag inte har...